Så var det över

Så blev det till slut utrett. Och även om det smärtar oerhört så var det nog oundvikligt att vi skulle gå isär - på riktigt. Nu kanske vi kan komma varann nära på riktigt också. Som vänner. Jag har ett brustet hjärta, återigen. Samtidigt har det varit brustet länge. Det fantastiska i den här historian är att jag fått lära känna en alldeles fantastisk människa, som visat mej att jag kan älska. Och nu ikväll, så vann jag en vän. 

Jag har hoppats länge. När jag ser på henne känner jag fortfarande. Det är en önskan, en längtan. En saknad. Det kommer vara svårt att toppa det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0