Jag litar på min kontaktperson till 100%. Men. Tänk om det här bara är lyckokänslor? Jag mår så jävla BRA!!! Det känns som om jag klarar vad som helst! Jag vill göra massor med saker, och jag gör massor med saker! Får hur mycket som helst gjort! Jag skrattar och har kul! Jag vill inte förlora det. För bara några dagar sedan var jag väldigt deprimerad och övervägde att ta mitt liv. Den känslan jag har nu är helt underbar.. Så jag överväger att inte ta den här medicinen... För tänk om jag tar död på vanliga lyckokänslor? Är mitt omdöme dåligt, borde jag lyssna på psyk? Eller kan jag lita på mej själv och avvakta med dom här pillrena? Vad ska jag göra?

Överväger på allvar att inte ta dom här nya pillrena... Jag äter redan så jäkla mycket piller. Vet knappt vem jag är längre för att jag äter så mycket mediciner. 

Och nu måste jag dessutom gå och sova! För att förmodligen kommer jag att bli helt däckad av pillrena så måste jag lägga mej pronto om jag ska kunna jobba imorgon. Tänk att det plötsligt blev ett problem att vara glad!! Det var väl ändå själva fan att ingenting nånsin bara är BRA! När jag mår dåligt är det inte bra, när jag mår bra är det inte bra! När faen är det bra då!?