Jag har problem med sömnen. Inatt sov jag först 3 timmar i följd, sen låg jag vaken till och från. Fick näsblod. En gång i timmen tittade jag på klockan. Och det med både Seroquel och Propavan i kroppen. Jag var jätte trött innan jag la mej igår kväll. Det håller inte. Jag blir helt knäckt. Drog till gymmet i alla fall och jag fick lite av en boost. När jag kom hem petade jag i mej det jag orkade äta och sen sov jag 40 minuter innan jag innebandyn började sändas på tv. Egentligen skulle jag ha varit i min lägenhet och packat upp både igår och idag, men.. Jag har ingen ORK! Huset var fullt hos mamma och pappa idag i vanlig ordning. Familjemiddag. 

Familjemiddag i min familj innebär min mamma och pappa, min syster med två tonåringar, min bror och hans fru med två barn under 6 år, min bror och hans tjej med en bebis. Och så jag. Mycket folk, hög ljudvolym. Jag trodde att jag skulle tappa förståndet. Allting blir så överväldigande i såna situationer, jag känner mej trängd. Det blir väldigt svårt att sortera det som händer runt omkring. Det blir overload i huvudet på mej. Det är trångt, för det är mycket folk, och jag känner mej i vägen. Trängd. Det jag vill göra då är att fly. Att dra mej undan. Men jag valde att stå ut, sitta kvar i vardagsrummet och bara låta kaoset runt omkring vara kaotiskt på egen hand. Fan, vad jobbigt! Jag mådde så dåligt, och till slut orkade jag inte mer, jag stängde av. POFF! Tiden försvann och jag vet inte var jag varit fram till middagen. Åt och gick sedan ut på långpromenad med hunden istället för att äta efterrätt. 

Jag har ont överallt. Det är träningsvärk, men inte bara. Jag har ont i varje led i kroppen. I varje muskel, i varje sena. Jag har huvudvärk, ont i ryggen, ont i nacken, ont i axlarna. Det kryper i armarna, det kryper i benen. Jag blir galen! Jag gnäller, jag vet, men det är så påfrestande när jag är så trött...! Jag vill bara sova!