I med ett piller. Jag blundar. Känner. Jag är så tom. Det här kommer att gå bra. Det kommer att ordna sej. Inte gråta, inte gråta! Jag sväljer, sväljer, sväljer. Inte gråta, inte nu. Jag skär mej hellre. Eller bränner mej. Vad som helst. Men jag ska inte, inte, inte gråta. Aldrig ska jag gråta. Det kommer att gå bra. Det kommer att ordna sej. Jag blundar. Och känner. Jag hatar att känna. Jag måste bara klara av att hålla kvar. Hålla kvar, lite, lite, lite längre till. Tills det lagt sej. 

Jag går nästan autonomt. Mekaniskt. Äter. Klär på mej. Borstar tänderna. Sånt man ska göra. Jag behöver bara hålla kvar lite till. Lite längre till. Bara lite längre till. Tills det går över.  För tills slut så gör det det, det går över. Det tar slut. På ett eller annat sätt så tar det slut.