Mardrömmar och ytlig sömn. Det tar en stor del av min energi nu. För det första så har jag oerhört svårt att hänga med i samtal. Text går bättre. Det är när jag ska interagera det blir problem. För jag missar sådant som sägs. Och jag vet inte vad jag själv har sagt. Som tur är så har jag bara haft administration idag. Och imorgon har jag kompledigt. Resten av veckan är fri. Jag har lov, skulle man kunna säga. Jag fryser, men ansiktet hettar. Kroppen håller på att packa ihop. Jag har ovanpå det mens och en nackspärr som verkar vara på ingång. Kräks och har ont i magen. Hoppade över träningen idag, jag tror att det skulle ha varit att pressa kroppen för hårt, fastän jag brukar må så jävla bra av det. Och det brukar sparka igång kroppen.

Hade en jobbig dröm inatt. Jag stod naken i en dusch mitt i rum. Runt omkring mej fanns vänner, bekanta, familjemedlemmar, kollegor...ja, allt möjligt löst folk. De kallade mej "olämplig". De pekade och pratade högt om mej. Sedan om mina ärr. De var mycket mer omfattande än i verkligheten. Så fort jag såg på dem så tystnade de, men när jag tittade bort så fortsatte de. Peka. Prata. Drömmen har följt med mej hela dagen. Jag blir fortfarande fylld med olust när jag tänker på den. Kan det vara skam jag känner?