Jag är inte nöjd med min situation, men jag gör ingenting åt den annat än konstaterar att det finns en massa hinder för att kunna göra något åt den. Jag behöver byta jobb. Jag behöver ett jobb som när mer än det tär. Där jag kan känna mej tillräcklig. Som ger en lön. Ett alternativ är att jag läser någon kurs på universitetet. Men då har jag släppt mitt jobb. Som är lite av en livlina just nu, trots att det är tungt. Jag hade bestämt mej för att sluta när mitt vik går ut sista juni. Men nu.. Hur ska jag kunna gå arbetslös? Det går inte. Det skulle inte vara bra för mej. Och när behandlingarna avslutas till sommaren skulle jag kunna jobba 50%. Vad fan ska jag göra? Sluta jobbet, för att det tär på mej, men då bli arbetslös och vara orolig över framtiden både ekonomiskt och yrkesmässigt? Eller ska jag fortsätta på jobbet, och se hur länge jag orkar innan jag klappar ihop? Jag behöver göra ett ambivalenskors.

Jag har två jobb som jag uppmärksammat, det ena rör arbetsmiljöfrågor etc. Det är dagtid, men det är heltid. Och heltid klarar jag inte. Det andra är handledare på ett gruppboende. Det är heltid och skift, och inget av det klarar jag. Det senare jobbet skulle jag verkligen vilja ha, om det bara vore dagtid och deltid... Sen finns det några kurser på universitetet jag är intresserad av. Men då ska jag välja att plugga. Jag gör inte både ock. Så.. Vad fan ska jag göra? Ska jag söka jobben bara för att söka och sen se vad som händer? Jag vet inte riktigt vad jag ger mej in i.. Och jag vet inte riktigt vad jag klarar, behöver och vill. Jag är så orolig inför framtiden. När jag tänker på att jag inte vet vad som ska hända och vad jag ska göra så får jag ångest. Hjärtklappning, ett tryck över bröstet och skakningar. Vad är jag? Värdelös. Jag klarar ingenting. Inte ens att ta ett beslut.