Ad vitam paramus

Denna morgon steg jag upp helt nollställd. Frukost och iväg på sjukgymnastik. Akupunktur på agendan, det är guld mot huvudvärk. Att vakna nollställd är för mej en bra start på dagen. Lunchade med en kompis. Efter en halvtimme tappade jag tråden, hörde inte vad hon sa eller hängde med i vad vi pratade om. Det blev ganska pinsamt för jag blev osammanhängande och vi löste av varandra med att säga "va?". Att hon dessutom är hörselskadad och talar otydligt gjorde det ju inte lättare direkt, och definitivt inte mindre pinsamt för mej.

Jag har funderat mycket på idag om hur man går vidare efter sexuella övergrepp. Det är konstigt, tänkte jag där jag stod i crosstrainern, att allt det här har jag varit med om och ändå står jag här. Min kropp fungerar. Den rör sej. Det är så många lager att skala av. Vad kände jag då? Vad känner jag nu? Vad tänkte jag då? Vad tänker jag nu? Varför blev det som det blev? Vad hände egentligen? Vad hände med mej? Vad hände mellan honom och mej? Vad hände mellan mej och min syster? Vad hände i min omgivning? Hur var det egentligen?

UR har ett program som finns att se här, om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Jag känner igen en del. Inte allt. Men en del. Det viktigaste är att ha det där hoppet om att det finns en framtid. Ad vitam paramus ~ Vi förbereder oss för livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0