Jag minns hur jag vaknade, mitt i natten eller väldigt tidigt på morgonen. Kissnödig. Jag hade sovit hos min syster och hennes man. De hade inga barn då så jag måste ha varit mellan 6 och 10, väldigt grovt räknat. Jag sov i deras säng när jag sov över där. Sömndrucken gick jag in i badrummet. Drog ner trosorna, satte mej och lutade huvudet i händerna. Jag satt alltid så när jag gick på toa. Det gör jag fortfarande, då och då, särskilt när jag är trött. Tätt till höger om mej stod ett badkar. I ögonvrån ser jag en skugga komma från vänster. Sen går allting så snabbt, men jag rycks eller knuffas in i badkarskanten. Mina högra revbev dämpade fallet. Jag minns att jag famlade efter att hitta stöd med händerna och sedan kom en fruktansvärd smärta i underlivet. Det är allt jag minns. Jag minns inte mer.

Det här är mitt tydligaste minne av våldtäckterna.

Jag är inte helt säker, men jag tror att jag hade mitt prickiga nattlinne på mej. Jag vet att det prickiga nattlinnet har varit med när det hänt otäcka saker. Jag hatar prickigt. Det värsta jag vet är prickigt.

Att prata om det här är väldigt jobbigt. Jag mår illa. Ibland när jag tänker på det så kräks jag. Jag har bara velat gömma mej när jag försökt berätta såna här saker.